Jag vet inte om ni tittade på den extrainsatta presskonferansen igår. Jag missade den dock, eftersom att jag var och spelade hockey. Men jag blev tipsad av Ante W om denna länk. Ett filmklipp från sändningen. Nationen har gått ihop och officiellt tackat någons heroiska insatser och hans egenarmade solidaritet.


Man blir rörd. Men det är samtidigt väldigt väntat.

Jag kan inte sova. Senaste tidens matcher gnager i mig och jag försöker släppa det. Samtidigt pratar jag lite med Sandra på MSN, hon är tydligen sjuk plus att hon har svåra sömnproblem. Hon berättade att hon har fått "ligga mycket på sistone". Man är väl glad för hennes skull. Hej Sandra.


Har dock stött på ett problem. Jag äter Pringles Chips. Lisas Pringles Chips. Inte nog med att röret är tillverkat för småbarn så har jag stora problem att äta skiten. Jag häller ut en hög på bordet och sedan lyfter jag upp en efter en och slickar bort all smak (som bara finns på ena sidan) innan jag tuggar i mig chipset, bit efter bit. Jag lyckas dock nypa ihop chipsen hela tiden så att de spricker och trillar ur mina händer. Det gör mig lite ledsen eftersom att jag får gräva på golvet efter alla chips närväl röret är tomt.


Spenderar även tid med att leka med papper i näsan. Jag har dragit ut några längder toalettpapper och sedan river jag av dom där de skurna linjerna går. Efter det så sätter jag pappret på ena fingret och trycker upp det i näsan. Sedan börjar det roliga. Jag packar och petar och försöker få in hela pappret i näsan. Lyckas jag så fyller jag även den andra näsborren, lyckas jag inte... så trycker jag lite mer. Jag vet inte hur normal den här sysselsättningen är, men jag kan inte ljuga bara för att göra er nöjd.


Jag hade kunnat säga att jag låg och spelar tv-spel. Men, min mamma gav mig inget Xbox 360. Hon sa att hon tittade på ett Xbox 360 eller en mobiltelefon. Sedan övervägde hon var en tjugotreåring är i störst behov av. Hon kom fram till att det var en mobiltelefon. Jag kan dock inte spela spel på den telefonen, eftersom att hon ändå gav fan i att ge mig den. Min flickvän har dock gett mig ett NHLspel i födelsedagspresent. Jag är jättetacksam för det, men nu måste jag köpa mig själva konsolen också. Lisa blev dock lite ledsen när jag berättade att det inte var det spelet jag ville ha. Jag ville ha NHL 10 och inte NHL 2k10. Hon var besviken på mig.


Men nu har jag inte tid att sitta här längre, måste hämta mer toalettpapper.

Nu har firandet avtagit, antar jag, men lika glad är jag för det. Men hur går man vidare från detta? jag har gått på grund nu. Det finns inte mycket att rapportera om. De flesta dagarna, varje vecka, spenderar man med att pendla mellan träning i grannkommunen och sedan matcher runt om i länet. Hockeyn går väldigt tungt just nu.

Så, hur håller jag er uppdaterade? Jag får väl punkta litegrann.



* Var med flickvännen och såg filmen "2012" på bio i Söndags. Det var mysigt och filmen var inte alls dålig. Det var dock alldeles för överdrivna specialeffekter och min rumpa, och dessvärre även testiklar, somnade av de obehagliga sätena.


* Spenderade Lördagen med att äta middag på restaurang Vikingen. Kiosken, som jag stundtals jobbar på, stod för notan. Ett firande för att vi är en av de fyra nominerade, av 3600 st, till priset för årets spelombud. Trevlig tillställning, där jag fick lära mig att jag har ett oerhört dåligt bordsskick och att jag verkligen inte kan föra mig på restaurang. Men mätt blev jag. Tyvärr så var det en pinsamt dålig service. Och menyn är tunnare än de där jävla salladsbladen som serveras till glassen. Vem vill ha gräs i sin glass? och vem vill gå på restaurang och se att det är ett bättre matutbud hos korvgrillaren på bandymatcherna?


* Jag har samlat på mig hela världens snortillverkning... i min vänsta näsborre. Enbart i den vänstra. Jag får inte in luft igenom den, jag får inte ut luft igenom den och det bildas ett stort tryck bakom mitt vänstra öga. Jag lider. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Ibland önskar man att man hade näsborrar stora som Curtis "50 Cent" Jackson. Då hade man kunnat ha massvis av snor i den, men man hade fortfarande kunnat andas obesvärat samtidigt som det hade funnits plats kvar för att parkera ett tvåmansflygplan i näsborrens hangar.


* Min lillebror skulle vara duktig och tillrättavisade min lillasyster "Tugga inte med mat i munnen". Där fick hon lära sig en läxa.


* Min yngsta lillasyster, fyra år, ville leka mamma-pappa-barn med mig och Lisa. Lillasyster var mamma, Lisa var katt och jag var hund. Klockren familjefördelning.


* Jag och Ante bör inte söka jobb som tv-installatörer.


* Hockeyspådom. Foppa spelar resten av säsongen i Modo, Näslund kan kanske göra comeback, Johan Davidsson kommer ligga på runt sjuttio poäng när grundserien summeras och David Petrasek kommer göra femtiosex. Djurgården kommer värva Mika Hannula och Challe Berglund kommer få sparken som tränare för Timrå.




That´s it... for now.

Hur sammanfattar vi födelsedagen? den blev lyckad. Definitivt. Jag kände mig uppskattad, jag fick äta gott, jag fick bli mätt, jag fick bli förmögen, jag fick åka och hjälpa Ante att flytta in, jag fick dela på några öl med både Ante, Nike och Danne och jag fick förlora mot Emma V i kort. Det går inte att bli bättre.


Vi försökte vara fyra stycken på att dela på 24 öl. Vi höll på i sex timmar och lämnade åtta öl kvar... vi blev för trötta och hade det inte varit för en rolig film på femman, så hade vi alla sovit på Antes golv. Men, lyckligtvis slapp vi... och Ante får klara sig själv med sina Paranormal Activities. Medan jag själv knaprar nybakat bröd med ost och salami. Klockan är egentligen för mycket för att orka vara vaken, men det finns dock en anledning till att jag nattsuddar än. Nämligen för att min goa småkusin Jonna har gjort ett gratulationsinlägg. Det är inte direkt ett riktigt gratulationsinlägg. Men det spelar ingen roll.


En våldtagen dvärg är fortfarande våldtagen även om det blev lite kort.


Här finns Jonnas...


Må väl, allesammans...

Facebook har nästan havererat, min telefon gav upp, MSN har gett fler pip än en plågad mus och ja, gratulationerna har varit mer överröstande än självaste Anna Anka. Dom har tagit mer plats än självaste Anna Anka och dom är definitivt mer värdefulla än Anna Anka. Idag har jag verkligen känt mig uppskattad. Men, glöm inte att det är sex timmar kvar av dygnet, det finns fortfarande tid att gratulera... jag är nämligen inte mätt än.


Nu har även det första gratulationsinlägget nått mina öron. Och vem, om inte självaste Nathalie, har skapat detta inlägg. Hon har tillochmed varit såpass vänlig att smickra lilla jag. Så, om någon är tveksam över om jag är en bra människa, eller som är av åsikten att jag är ett riktigt rövhål... ja, då gör ni bäst i att klicka er in i hennes inlägg och få det motbevisat. Jag är nämligen bäst. Troligtvis.


Läs inlägget här


Hur många fler gratulationsinlägg får jag? skriver du ett så kan du posta en länk. Jag förutspår nämligen att det regnar in ungefär, på en höft sådär, fyrahundra inlägg. Sex timmar kvar, det finns tid... och glöm inte, jag har varken fått ett Xbox 360, ett NHL10 eller en lyxyacht, så... det finns även tid för att ge mig detta.



Sköt om er gottfolk.
Det är är trippel F idag (Läs: Fyrpell F) nämligen Fredag För Fan (läs: Fegons Fredag För Fan).

Här samlar vi alla gratulationer, även om servern kan bli överhettad.

Grattis till mig :)

Nu är det två dagar kvar till jag föddes för tjugotre år sedan. Visst känns det dumt att fortfarande fira, varje år som går, att man föddes. Jag menar, man föddes och "wow"(läs ej: hundskall) det var stort. Men nu är det gjort. Inte firar jag varje år att man fick snuska för första gången, första besöket i fyllecell, första gången man fick se en tisse på någon på andra sidan av landet över MSN och inte firar man heller första gången man vann över sin farsa i kortspel. De är också stora händelser. Men hursomhelst, om det nu är meningen att man ska fira att man är född... då är det väl bara att göra det. Go for it liksom.


Förra året så försökte jag att inte berätta om händelsen för någon. Sedan satt jag och räknade antalet gratulationer. Jag rankade tillochmed de som gratulerade och listade vem som var först och sedan räknade jag neråt. Jag satt och tyckte synd om mig själv eftersom att jag inte fick tillräckligt med gratulationer och listan på hur snabba gratulationerna var hade de jag känner på nedre delen av listan och de jag inte känner, på den övre delen. Varje gratulation hade väl i snitt ett tvåtimmars mellanrum.


Jag satt väl egentligen och hoppades att jag skulle få så lite som möjligt och så sent som möjligt, för att kunna tycka synd om mig själv, så mycket som möjligt. Sedan kunde jag sitta i soffan och tänka "nähä, har jag inte fått en gratulation av dig än, då kan du dra åt helvete". Jag satt och värdesatte vänner i kronor och sedan avrundade jag till ören bara för att få tycka synd om mig själv. Gud vad löjligt av mig. Så destruktivt.


Därför är det roligt att nu kunna sitta och skratta åt hur dumiskallen jag var. Men samtidigt så försöker jag nu att upphaussa (läs: hypa) födelsedagen. Så mycket som möjligt, för att kunna känna mig så glad som möjligt. Jag kommer förmodligen fortfarande att räkna antal och se vilka personer som gratulerar, skillnaden är dock att jag inte kommer skriva ner det i ett dokument. Nu försöker jag gå tillbaka till att tycka synd om mig själv och ge dåligt samvete till alla, bara för att försöka samla en extra gratulation, för att sen kunna glädjas mer.


Hehe


Ja, tjugotre år. Tjugotre är en viktig siffra eftersom att Simpa Nilsson hade den på ryggen. När jag var femton-sexton år och började träna med Kalix A-lag, då var farbror Simon min mentor. Han var min Doctor Cox. Jag var Simons J.D. Han ville välkomna mig till vuxenlivet genom att låna ut en film som hette "150 Kaskader". En 90-minuters porrfilm med 150 "skott"-scener. För att citera honom själv (i köer på diverse nattklubbar): "ALLA ÄLSKAR SIMON". Därför finns det en extra anledning att glädjas åt tjugotredje födelsedagen.




Så, nu vill jag att ni ställer in påminnelse på telefonen, antecknar i kalendern, skriv "Gratulera Fegon" på en post-it lapp och tejpa upp den på datorn, tatuera in samma text i handflatan så att du vet vad du ska göra om du råkar nysa.

Nu är det bråttom. Sex dagar kvar. Tiden går verkligen undan. Ska ni hinna ha den sista dagen som vilodag, så är det bara att börja ta sms-lån eller bryta er in hos en bortrest granne. Jag kommer göra det såpass enkelt att jag klistar in en bild. Vill ni hitta till presenten så klickar ni på bilden. Hur svårt kan det vara? ni är bara ett kortköp ifrån att göra mig glad. Alla vet hur söt jag är, när jag är glad. När jag har hundvalpsögonen.



1.






2.








3.

Match imorgon. Inför-reportaget med Ludde Lundin, som skulle komma idag, kommer få vänta till inför Söndagens match. Varför? jo, för att jag egentligen inte skulle spela den, och tänkte vinkla intervjun så att den skulle framhäva hur bra jag är. Men, nu verkar det gå att ordna så att jag hinner till matchen. Så, håll till godo. På Lördagkvällen dyker den upp, definitivt.



Nåja, hur har jag laddat upp? Givetvis genom ett arbetspass samtidigt som Galleria Kalix firade sitt andra existensår. Och hur firade man det? jo, man anlitade ett gäng herrelösa katter som man sedan stampade och sparkade, omvarannat, på. Iallafall som det lät. Klockan tolv, femton och sjutton startades denna symfoni i djurplågeri. Det gick tillochmed så långt att en kund kom och klagade: "Kan ni inte be dom stänga av det där oljudet?". En annan kund kontrade snabbt med ett: "Nu får man iallafall veta att öronen fungerar".


Nä, nog pratat om "Idol-Camilla". Över till något bättre och mer intressant. Jag ska nämligen äta en Tacotoast imorgon. Jag känner att denna tacotoast kan skapa magi och jag är inte den som vill strypa magiska under.


Nä, ursäkta. Måste rusa

Enligt den där gamla dassboken som kallas för "Bibeln" tog det sju dagar, för gubben i månen som kallas för "Gud", att skapa världen. "Gud" skapade både havet och himlen men även land och växter innan han överhuvudtaget skapade solen, så med andra ord så gjorde han allt detta helt i blindo. Han hade inte ens en ficklampa eller ens en mobiltelefondisplay som kunde lysa upp ett mindre område. Snacka om skicklighet.


Hursomhelst, det tog sju dagar att skapa jorden. Jag fyller år om nio dagar. Fredagen den trettonde, för att vara exakt. Eftersom att jag är lite mer komplex än jorden, så ger jag er nu nio dagar att lyckas hitta presenter åt mig. Eftersom att jag helst av allt önskar mig ett Xbox 360 med tillhörande NHL 10, så står det givetvis som prio ett. Nu tror ni säkert att jag är en tv-spelsnörd. Men nej nej, detta är mer än räddning för min Lisa. Hon behöver datortid och när jag ska sitta dagarna i ända och spela Bejewelewelwed Blitz på Facebook så kommer detta aldrig gå att ge henne. Därför behöver jag ett Xbox.



Nu får ni en kort text. Allt för att inte tappa bort det viktiga. Det finns nämligen två viktigaste punkter här. Ska jag ta dom igen? Jo, Önskelistans förstaplats är ena punkten. Den andra punkten är att religioner är det mest korkade påhittet sedan öronlösa kaffekoppar.

Jag har ett problem. Jag har inga byxor och du vet vad man brukar säga; Alla byxor äro dyra. Jag har ett återkommande problem med byxor. Dom brister i grenen. Jag har en form av lufthål i samtliga byxor. De byxor jag kunnat använda på senare tid har varit de byxor med mindre hål än de andra, men nu har även dessa byxors hål blivit större. Det hade varit en angenämt problem om det var förslitningsskador, men nu är jag inte såpass välutvecklad att dom kan nötas där. Det måste handla om något annat.


Jag har iochförsig kunnat använda ett par svarta Addidasbyxor, som är sådär pösiga. Men, en dag när jag skulle rulla över flickvännen, eftersom att jag låg närmast väggen och ville fly, så hamnade dom i en konstig vridning och plötstligt slets hela arslet fram. Ett stort kikhål uppenbarade sig och detta kikhål kan användas av världens största ögon. Jag vet inte vilket djur som har världens största ögon, men det djuret har iallafall såpass stora ögon att kikhålet hade passat.


Vad ska jag ta mig till?



What else? jag pratade idag med Elin. En Elin som har skallat en dingo i magen när hon skulle kissa bakom ett träd. Det är något inte ens jag har lyckats med. Så, dessa rader är en hyllning till henne, för en händelse som bör respekteras och värderas i guld. Bra jobbat fröken.

Det är helt sinnessjukt. Det är fem dagar sedan senaste inlägget. Jag satt precis och tänkte på att jag inte skulle behöva uppdatera idag, för att jag ändå har gjort det igår. Men ändå loggade jag in. Fick syn på att det var såpass länge sedan senast. Jag fick en smula dåligt samvete eftersom att jag vet att spelandecoach-Jim sitter som på nålar och väntar på uppdateringar.


Varje gång jag loggar in så får jag börja att skämmas. Bloggen är registrerad på min gamla mailadress och den är DVDpung@hotmail.com. Det är en oerhört löjlig mail-adress och jag är inte den sista att medge det. Mailadressen härstammar från min kära vän Samuel Kock. Samuel Kock myntade smeknamnet Fegon. Därför visade jag uppskattning, till den förebild han är, genom att apaefter hans mailadress. Vid den tidpunkten var Samuels adress Videopung@hot... ochsåvidare. Om jag inte missminner mig så var det hämtat från det folkliga bandet Onkel Kånkel.


När jag en dag skulle skriva in mig hos Arbetsförmedlingen så blev jag ombedd att lämna mailadress. Jag drabbades av svettningar, panik och en svag kolik. Jag letade luckor för att undkomma detta och tillslut kom jag på det ultimata. Jag försökte att uttala det så oreleterbart som möjligt. Devvedeep Jung@hotmail.com. Jag ändrade uttal efter varje "ursäkta?" och tillslut blev jag tvungen att bokstavera det. D...V...D...Pung... Det var en tung upplevelse. Handsvetten forsade ner för fingrarna och gjorde golvet halkigt där jag sedan gick.

Jag skulle få träffa en handledare just efteråt och väntetiden var inte mer än några ögonblick. Handledaren presenterade sig och paniken låg fortfarande kvar. Jag tog i hand och presenterade mig. Kvinnan ryggade tillbaka, inte mycket... men, jag fick iallafall för mig att det var lite åtminstone. Hon var kanske van och agerade erfaret men av någon anledning tog hon tag i sin tröja med hälsningshanden när vi gick in på hennes kontor. Hon var blöt, av mig... inte blöt av mig på ett smickrande sätt... hon var blöt i svett.


Detta är en mailadress som kommer att förfölja mig för evigt.

Har försökt att blogga ett flertal gånger nu men har stött på patrull iform av ett galet motstånd från servern. Jag har fått kapitulera och samla mina styrkor, varje nytt försök har fastnat i snubbeltrådar och trampminor. Idag lyckades min armé dock att överrumpla försvaret via den västra flanken. Dock insåg vi, efter att ha fällt dess flagga, att vi blivit av med vår utrustning. Jag har tappat allt det jag hade att säga. Hela mitt bagage med ideér ligger kvar i tälten.



Undra om man skulle prata om hur coolt det är att köra EPA? att fylla femton och bli sådär cool att man börjar köra traktor. Ett långsamtgående fordon. Och så klär man hela insidan i päls och får in två neonljus. Det är lite som att inte riktigt få ha rullator och istället får använda en gåstol (rullator utan hjul, typ). Men, samtidigt så sätter man en frän dekal på den, typ flammor. Nä, vilket tråkigt ämne.



Vi kan ta upp skillnaden mellan att vara djurvän och tidelag, syskonkärlek och incest, ålderskillnad och pedofili eller skillnaden mellan att ta initiativ och våldtäkt. Men, dom gränserna är väl hårfina så det finns nog inte mycket att orda om där.



Bör kanske berätta om när min flickvän erkände att hon är lite dålig på länders flaggor. Hon vet inte riktigt vilket av Danmark och Norge som har den rödvita flaggan, men hon gissade på Norge. Sen ser vi en bild på Islands flagga (den som är sådär lik Norges) och hon gissar givetvis på, att det är Danmarks. Känns kanske lite elakt att tracka ner på hennes flaggkunskap men hon säger själv att hon vet hur England eller Londons flagga ser ut. Tyvärr verkar hon dock inte sådär bra på huvudstäder heller. Vore dumt att prata om det, så jag vill nog inte orda om detta heller.


Jag bör nog vara tyst istället.

Idag har man varit på träning efter ett litet uppbrott. En fotskada och arbetspass har hindrat mig. Helt plötsligt har jag fått massvis av arbetspass som vikarie. Jag vet inte om det beror på allmän generositet, behov eller min smygreklam, men passen har iallafall strömmat in.


Jag vet inte, jag har inte mycket att berätta just nu. Har spenderat förmiddagen i Luleå på Sunderby sjukhus för att en nära släkting (och min hjälte) ligger där. Det blev en tidig morgon samtidigt som gårdagen hade en sen natt. Därför är jag allmänt trött. Men, om någon läser det här i förhoppning om att det ska komma något roligt här så kan jag väl citera både Matte K och Jocke, från dagens pendling.




Vi pratar om att Matte Ks frysbox till bil har drabbats av en skavank. En hållare till solskyddet, eller vad fan det heter, hade gått sönder och jag frågade om han skulle köpa ett nytt solskydd eller om han köper en ny bil... eftersom att det skulle ligga väldigt nära i pris. Varpå Matte K leker lite Snillen Spekulerar:

Matte K: Nää, inte köper jag nytt. Nog blir det att leta något begagnat.
Matte K: Nää, inte satan köper jag något nytt. Då tjänar jag ju mer om jag skulle sälja bilen
Fegon: Ja, det låter ju logisk



Sedan kommer Jocke med en liten floskel. Det här är väl då enbart roligt för hockeyspelare. Det blir lite av en internfloskel. Han pratar med Mackan Niemi om en övning under dagens träning och påpekar att Mackan hade ett dåligt slagskott. Jocke försöker förklara hur det dåliga skottet gick till:

Jocke: Du stod i ledet och sköt rakt ner i det närmaste sarghörnet
Jocke: Det måste ju ha tagit ute på spetsen av bladet, nere i hälen.
Fegon: Jo eller hur Jocke, hur gör man det?




Och avslutningsvis kan jag väl bevisa att jag verkligen är söt genom att citera Jeppe "Mini-Petter(haha)" Andersson, efter att han sagt något till någon... som jag inte hörde och istället satt jag bara och tittade tomt till vi fick ögonkontakt:

Jeppe: Vilka hundögon du hade

Sött av honom att sprida komplimanger.

Under lördagkvällen inkasserade en glad tant, i Kalix, en lottovinst på 5,6 miljoner kronor. Gud, hon ska ha varit glad. Men det roligaste i den här historian är att hon ändå var två jokernummer ifrån 175 miljoner kronor. Två jäkla jokernummer gav en skillnad på 170 miljoner kronor. Min skadeglädje är faktiskt stor, trots att avundsjukan är i jämn nivå.


Givetvis var det min arbetsplats Centralkiosken, i Kalix Gallerian, som ligger mittemot Hemköp, strax bredvid Turistinformationen, den första butiken, till vänster, när man kommer in i entrén som inte pekar mot systembolaget, som sålde den vinnande lottoraden. Det här är inte alls smygreklam för världens bästa kiosk, med världens bästa anställda. Jag får inte alls massvis av pengar för att sprida reklam, så därför tänker jag inte göra det heller. Vi säljer även mjukglass och korvar... och är ett ATG-ombud... och är defintivt billigare på allting, än Ica Drugstore. Ja, nu tänker ni... "Har Ica ett apotek i Kalix"... eller "Säljer Ica heroin i Kalix"... men nej. Det är en butik i Kalix. Och, sen tänker ni "tänk om Ica Drugstore skulle betala Fegon massvis av pengar för att inte prata ner dom..." och som svar får ni givetvis ett; Just Det ! Ge mig pengar... jag behöver köpa hockeyklubbor.


Men hursomhelst så är denna vinst en liten lyckosaga. Pressmeddelandet avslöjade att den glada vinnaren var en (runt) sjuttioårig dam, som hade kommit in på vår kiosk och spelat en lottokupong för åttiotvå kronor. Hon hade inte valt numren själv utan hade förlitat sig på slumpen. Och hon vann. Det är faktiskt trevligt. Vi har givetvis sålt andra stora vinster men många gånger har det handlat om andelsspel där vinsten får delas med uppskattningsvis tio personer. Med denna summa så hade dom fått femhundratusen kronor var, det är inte mycket att slösa bort. Det är lite som att åka till sin mormors födelsedag och få se att det bjuds på Vienettas glasstårta, och att man ska dela denna lilla tårta med fem andra. Man hade varit överlycklig över att äta hela, man hade tillochmed kunnat godkänna att dela den med två. Men att dela med fler... det är inte ens kul. Då är man bara sur.


Min mamma jobbade på Söndagen. Dagen efter vinsten och dagen efter hennes träningsnåntingsfest. Hon var måttligt bakfull och vinsvullen. Kalix ena morgontidning kommer för att prata om vinsten och passar givetvis på att ta ett foto. Min mamma kände att hon skulle rida på den här vågen. Likt en Henrik Schyffert i sin fyrtioårskris, när han var tvungen att göra allt för att lyckas rida på Björn Gustafssonhysterin. Den enda skillnaden är att det här var mammas chans att synas, och alltså inte att få synas igen. Enligt uppgifter till bloggen så sprang hon runt och provade butiksbakgrunder och olika poser. Hon krävde givetvis att få ett sista godkännande på bilden. Efter att ha svarat långt, tillochmed för långt, och genomtänkt, tillochmed för genomtänkt, och allt för att synas i så bra dager som möjligt, så beslutade tidningen att skippa hennes snack och istället nöjde sig med en bild.



Min mamma ville dock inte att jag skulle lägga upp någon bild här eller så, så givetvis tänker jag inte göra det. Jag vill vara en god son och inte låta henne skämmas. Därför lägger jag upp länken bara... länken till artikeln... och det är ju inte mitt fel att artikeln har en bild... så klicka här... här... här... här... eller här...


ELLER HÄR !! ... KLICKA HÄR !!